kimfransson

måste bara få skriva ut mina tankar .. det är så mycket just nu överallt ! Går snart ut nian och då blir de gymasiet, och mina tankar är på samma sak hela tiden : har ja valt rätt ? det är det, ja håller på att planerar min framtid som 15 år,  tänk hur mycket mina tankar och planeringar kommer förändras med tiden. Sen allt de här me killar, asså det finns inga ord på hur problem dom ger än, dom kan vara så falska, med en tjej vara hur gullig som helst att man blir knäsvag & sen får höra massa andra saker. Jag orkar inte med dig längre, har seriöst fått nog! Håll dig till en tjej eller ingen alls, du förstör för dig själv . Men du har fångat mitt hjärta, fått mig att falla för dig det är det som gör allting så svårt. Jag vill bara kasta iväg dig, aldrig mer se dig & glömma dig. Men ja kan inte, det är så svårt att göra det när det är en man gillar så pass mycket. Jag syftar på en kille speciellt, han leker smart och han tror inte att jag får reda på saker. Jag vet ganska mycket han gjort som han inte ens vet att jag vet. Och det är så svårt att säga allt ja vet och prata känslor med honom för de svarat ja skulle få är : nej ja har inte gjort de, dom ljuger bara lala eller okej. Det är därför det inte fungerar, & jag kan inte göra mer än vad jag redan har gjort, det är ett problem mella dig & mig, inte bara mig. Så kan inte bara lösa det med mig själv. Killar gör så ja får huvudvärk så är de bara . & my dadi .. ja vet itne vad ja ska göra, att att glida ifrån sin pappa är jätte jobbigt, min pappa har alltid vart speciellt för mig. Jag hade aldrig bråkat med min pappa tills ja fyllde 13, kommer exakt ihåg hur det var, jag åkte till thailand med min mamma i en månad & när jag kom tillbaka hade han förändrads helt. Han var inte sig lik på nått sätt, vi båkade hela tiden och det har bara blivit mer med åren och hänt massa grejer och därför inte velat vara där lika mycket. Men att ha en pappa som inte ens inser de felen han gör och försöker lägga allting på mig, det är jobbigt för mig. För jag vet inte hur ja ska hantela min ilska och ja får inte ut den på honom, för ja hatar att bråka med honom. Men oavsätt hur lite vi träffas & hur mycket vi glider ifårn varandra så kommer han alltid vara min pappa och jag kommer älska han lika mycket.

Att skriva av sig behövs, man sparar så mycket imon sig som aldrig kommer ut, som man bara ligger och gubblar på. Jag mår oftast hur bra som helst och jag visar inte så mycket min ledsna&arga sida, gör de mer för mig själv.

Nu ska jag inte skriva så mycket mer, det här behövdes verkligen, puss